tisdag 20 september 2011

Hur rörben blir till

Mesenkymala celler samlas och tillväxer på platsen för det framtida benet. Genom påverkan av tillväxtfaktorer uttrycker cellerna först kollagen typ II, för att sedan differentiera till kondroblaster, som i sin tur producerar broskmatrix. Detta resulterar sedemera i en modell av det framtida benet, bestående av hyalint brosk. Modellen tillväxer på både bredden och på längden. Längdtillväxten sker genom att gamla kondrocyter delar sig och bildar ny matrix (interstitiell tillväxt), och tillväxten på bredden är resultatet av den matrix som bildas av nya kondrocyter som differentierar från det kondrogena lagret av broskets omgivande perikondrium (apositionell tillväxt).

Första tecknet på benbildning är uppkomsten av en benkrage runt broskmodellen. Mitt på broskmodellen, runt diafysen, ger perikondriet inte längre upphov till kondrocyter, utan istället osteoblaster. Därför byter också bindvävslagret som omger brosket namn från perikondrium till periosteum, för att bättre avspegla dess nya roll och funktion. Det ben som de nya osteoblasterna skapar kallas intramembranöst ben och sättet på vilket det bildas kallas direkt benbildning.

Kondrocyter i brosket börjar nu tillväxa i storlek, och utsöndrar inte längre kollagen utan istället alkaliskt fosfatas vilket leder till kalcifiering av brosket, vilket inte skall förväxlas med biomineralisering vid benbildning. Kalcifieringen leder i sin tur till att syre och näring inte längre kan diffundera in i den avasculära broskvävnaden. Kondrocyterna dör, och matrix börjar brytas ned. Håligheter som uppstår på grund av detta ger en möjlighet för nya blodkärl att växa in.

Mesenkymala stamceller från periosteum migrerar in i håligheten via växande blodkärl, och differentierar till osteoprogenitorceller. Hemopoietiska stamceller får också tillgång till benmärgshålan via kärlen, vilket kommer ge upphov till märgvävnaden, inklusive alla blodlinjer.

När osteoprogenitorcellerna kommer i kontakt med det kalcifierade brosket blir de osteoblaster och börjar producera extracellulär matrix; osteoid. Osteoiden genomgår biomineralisering varvid ben uppstår. Osteoblaster som helt omges av ben kallas osteocyter. Kalcifierat brosk innehåller inga celler. Det första stället i ett rörben där detta sker kallas för primärt benbildningscenter, och processen kallas endokondral benbildning.

Ovanstående är en beskrivning av det första stadiet i endokondral benbildning, en process som sker i fostret, och påbörjas runt tolfte graviditetsveckan.

torsdag 15 september 2011

Arbetsmarknaden för läkare under lågkonjunktur

Under nittiotalskrisen steg arbetslösheten bland läkare till runt tre procent. Efter 1994 har arbetslösheten sjunkit till att idag asymptotiskt närma sig noll. Efter krisåren steg landstingens skatteunderlag och så även budgetutrymme. Därtill har även landstingets monopson reducerats och marknaden har öppnats för privata arbetsgivare, även om dessas verksamhetsomfång är tätt knutet till landstingets budget, samtidigt som produktivitetsökningar i form av processförbättringar och tekniska samt medicinska landvinningar givit oss mer vård per krona.

Det närmsta årtiondet kan vi räkna med stora pensionsavgångar inom läkarkåren och en åldrande befolkning som kommer att kräva större vårdresurser. Våra universitet producerar inte nyexaminerade läkare i tillräcklig takt för att matcha pensioneringar, samtidigt som befolkiningsmängden ökar.

Detta ger vid handen att läkare befinner sig på en trygg arbetsmarknad. Även om det på marknaden förekommer en del tveksamma anställningsformer i form av vikariat och en varierande tillgång på både AT och ST, så är det få läkare som är ofrivilligt utan arbete och förvärvsinkomst.

Det sägs ibland att vårdsektorn är konjunkturokänslig, men vad händer om en djup långkonjunktur drabbar landet, med massarbetslöshet och minskat skatteunderlag som följd? Hur kommer människors behov av vård harmoniera med en minskad gemensam pengapåse? Vad händer om vi får en långvarig ekonomisk kontraktion i vårt tillväxtberoende samhälle? Scenariot är inte helt gripet ur luften om man betänker faktorer som sinande tillgång på billig energi, skuldkriser på nationell nivå i utvecklade länder, hotet mot klimatet, global mat- och vattenbrist, demokratirevolutioner med risk för eskalerande väpnade konflikter, långsiktigt ekonomiskt ohållbara välfärdssystem, med mera. Kommer vårdsektorn prioriteras när pengarna är slut, och inga mer finns att låna?

Kanske är en anställning ganska sekundärt om ovanstående punkter spelar ut i någon slags delikat samklang. Om skiten träffar fläkten står man hur som helst med en uppsättning färdigheter som garanterat kommer att efterfrågas oavsett hur ekonomin ser ut.

onsdag 14 september 2011

Läkarstudier och hypokondri

Är jag inte lite andfådd? Det är troligtvis lungfibros.

Att ta in ny kunskap innebär ofta att sortera och kategorisera utifrån personliga erfarenheter och referensramar. När det gäller medicinsk kunskap specifikt blir det lätt att man projicerar symptom på den egna gestalten, hur osannolika och främmande de än må vara.

En redogörelse av sjukdomsbilden för systemisk skleros har väckt tankar hos mig. Det är inte så att jag på allvar tror att jag är sjuk, särskilt inte i en reumatisk åkomma. Låt gå för att jag blev andfådd när jag cyklade hem efter min dag på sjukhuset, och visst ligger mitt Hb högt inom intervallet. Jag har ju alltid haft varma händer med full rörlighet, så nej, verkligen inte.

Men, det väcker ju frågan; hur vet man när man är sjuk? Jag kan inte vara nog tacksam för att jag aldrig varit sjuk på riktigt; en vanlig förkylning räknas liksom inte i sammanhanget. Jag har således inte någon större benägenhet att springa till vårdcentralen i tid och otid, vilket väl i sig får ses som en tydlig avsaknad på hypokondri. Då och då får man ju ändock huvudvärk, trötthet, ont i bröstkorgen, smärta i knät eller ont i magen. Kommer man varefter studierna fortskrider att länka samman symptom, högst påtagliga eller inbillade, med sjukdomen du jour, och på så vis hitta saker som egentligen inte finns där, och falla i den klassiska läkarstudentshypokondrigropen?