Sluta slösa våra skattepengar!

Vissa människor är så ängsliga över att uppfattas som kränkande att de snubblar över sina egna fötter i sin iver att slösa våra gemensamma pengar. Pengar som skulle ha gått till att producera välfärd till alla, men som nu trillar rakt ner i fickan på särintressen och ideologiskt styrda organisationer. Våra gemensamma medel ligger inte i en bottenlös brunn i väntan på att dirigeras till lekprojekt du jour, det är inte ett ymnighetshorn där man bara kan hämta mer hela tiden. Det är riktiga pengar, som riktiga människor har arbetat ihop i sitt anletes svett. Det är frukten av någons ansträngning, och det är en begränsad resurs. Tillsammans har vi bestämt att pengarna skall gå till att producera ökat välmående för oss alla, till att producera god hälso- och sjukvård och till kommunala tjänster som idrottsanläggningar och att hålla våra gator och parker rena och gästvänliga.

På debattutrymme i GöteborgsPosten framhåller regionöverläkare med ansvar för prevention sv STI och hiv Karin Stenqvist och sjuksköterska och HBT-ansvarig verksamhetsutvecklare Lennie Hammarstedt sin egenupplevda förträfflighet när de basunerar ut hur de ämnar slösa med våra skattepengar för att HBT-certifiera samtliga mottagningar i regionen. Syftet är tydligen att stärka HBT-personers rättigheter, och att ingen HBT-person skall uppleva kränkningar i hälso- och sjukvården. Certifieringen utförs av RFSL, och är en process som tar 6-8 månader, och efter två år är det dags att förnya certifieringen. Enligt det underlag som Göteborgs Stad tagit fram för att besluta om HBTQ-diplomering av sina verksamheter kan vi läsa att kostnaden för en tvåårsperiod för en verksamhet med 25 personer uppgår till 95 000:- plus moms, fördelat på en fast del på 49 000:- och en tillkommande kostnad på 1850:- per anställd, alltså totalt 3800:- per anställd. Idrott & föreningsförvaltningen uppskattar kostnaden för hela den egna förvaltningens diplomering till drygt 500 000 kronor, baserat på ungefär 250 årsanställda; dvs. ungefär 2000:- per anställd. Till detta kommer kostnader för vikarier under utbildningstiden. Vore man att certifiera samtliga drygt 33 000 anställda inom stadsdelsförvaltningarna landar vi alltså på ungefär 66 miljoner kronor, och här räknar vi med det låga värdet per anställd. 66 miljoner kronor är mycket pengar. Skulle man även inkludera fackförvaltningarna och de kommunala bolagen landar vi med 48 600 anställda på ofantliga 97 miljoner kronor, vilket då löpande skulle bli drygt 48 miljoner kronor varje år, i tid och evighet. Certifieringen måste naturligtvis göras om vartannat år.

Rimligen kan vi skattebetalare få bättre valuta för pengarna. Park- och Naturförvaltningen lägger i år till exempel 10 miljoner på tillgänglighetsanpassning av badplatser och ytterligare 10 miljoner på ett trädplanteringsprogram.

Som tydligt framgår är detta en riktig kassako för lobbyorganisationen RFSL, en stadig inkomstkälla vars enda hot är förnuftet. Hade RFSL haft ärligt uppsåt hade man naturligtvis låtit medlemmarna stå för kalaset, istället för att medverka till stöld av allmänhetens tillgångar.

Självklart har alla människor ett grundlagsskydd som skall garantera vissa rättigheter, och när dessa blir kränkta ringer man polisen. Sedan är det upp till vår rättsapparat att avgöra huruvida en kränkning har skett. Subjektiva kränkningar utanför lagens utrymme går inte att skydda sig emot utan ganska stora inskränkningar i människors åsikts- och yttrandefrihet. Arbetsgivare som har problem med anställda som har problem med att respektera andra människors rättigheter har möjlighet att avsluta anställningen. Bortanför detta behövs inga särskilda insatser för att skydda särintressen.

Vad hände med alla skattebetalares rätt att slippa bli kränkta av slöseri i offentlig förvaltning?

Sumpan LN VI EK FTV NLL GP

Personlig utveckling och värdegrundskrav på läkare

Vi hade en intressant seminariedag om mänskliga rättigheter och genus. Undervisning om just mänskliga rättigheter och genus ingår i utbildningsplanen; specifikt förväntas studenten efter avslutade studier ha kunskaper och medvetenhet om mänskliga rättigheter och genus, och förväntas kunna

- redogöra för svenskt och internationellt regelverk för mänskliga rättigheter och förhållandet mellan dessa regelverk
- redogöra översiktligt för den etiska, politiska och juridiska grunden för mänskliga rättigheter
- förklara vad rätt till bästa möjliga hälsa innebär och förstå samband mellan rätt till hälsa, fungerande hälsosystem och folkhälsa
- förklara vad ett genusperspektiv innebär i vården
- diskutera vårdens bemötande av patienter och närstående, och analysera fall ur olika människorättsperspektiv, däribland genusperspektivet
- diskutera hur tillgången till mänskliga rättigheter påverkar människors hälsa, såväl för den enskilde patienten som för olika grupper i samhället
- tillämpa svenskt och internationellt regelverk om mänskliga rättigheter
- behandla alla patienter, anhöriga och medarbetare med samma respekt för deras lika värde och rättigheter oavsett kön, etnicitet, religion eller annan trosuppfattning, ev funktionshinder, sexuell läggning, könsöverskridande identitet och ålder.
- analysera det bemötande och den behandling en patient får ur ett människorättsperspektiv med hjälp av begreppen tillgänglighet, åtkomlighet, acceptabiblitet [sic] och kvalitet (availability, accessibility, acceptability, quality)

Så långt allt gott och väl; en text förhållandevis fri från politiska förtecken. När man precis har lämnat gymnasiet är måhända inte dessa frågor de som fått mest uppmärksamhet från den unga individ som tar ytterligare ett kliv in i vuxenlivet och påbörjar sin eftergymnasiala utbildning. I de fall de har uppmärksammats är det ofta ur ett kollektivistiskt allt-till-alla-perspektiv, sprunget ur en ofta förment välvilja. Naturligtvis skall inte denna passus i en ung människas mognad förringas; den växer ofta fram som en reaktion på upplevda orättvisor och visar på att någon sorts kognitiv process pågår där individen ämnar förhålla sig till sin omgivning utifrån subjektiva observationer.

Den pluralism av åsikter vårt samhälle uppvisar är oerhört positiv, och både bredden och styrkan visar att demokratin är levande och inte beredd att kuvas.

Genusdelen av vårt seminarium inleddes med att seminarieledaren proklamerade sitt politiska ställningstagande, såsom varande feminist från födseln. Här hade kanske många stannat till och reagerat på hur utestängande och normerande ett sådant uttryck är, men vi som tänker steget längre inser naturligtvis att detta måste ha varit en medveten provokation, med avsikt att väcka vårt vetenskapliga förhållningssätt och kritiska tänkande.

Att säga sig vara feminist är förvisso ett ställningstagande, ett uttryck för att man prenumererar på ett av många möjliga tankegods. Det är också lite si och så med det vetenskapliga underlaget för det feministiska åsiktspaketet, men åsikter behöver inte nödvändigtvis vara grundade i fakta, logiskt resonemang och vetenskap. Lämpligheten i att visa sin politiska ståndpunkt i en undervisningssituation är dock tveksam.

Vad jag gissar att vi skulle med emfas invända mot var nog tidpunkten för ställningstagandet, alltså att vederbörande (vederbörande är för övrigt ett ord som betyder samma sak som nyspråkets hen, fast utan den politiska konnotationen) redan vid födseln var övertygad i sin bevekelsegrund. Personen är disputerad, och således skolad i vetenskaplig metodik och hederlighet. En sund skepsis mot såväl egna som andras teorier är grundläggande, och att ständigt och outtröttligt betrakta sina teorier med kritisk blick och utsätta dem för prövningar är förutsättningen för god vetenskap. Detta popperska förhållningssätt genomsyrar rimligen inte bara hållningen till forskningen, utan även den egna åsiktsbildningen. Vi får som publik alltså förutsätta att vederbörande har genom livets faser granskat och genomlyst sin egen politiska väv, även om det hade varit önskvärt att detta explicit kungjordes. Vi kan inte förutsätta att alla av de dryga hundratalet närvarande studenterna besitter den kvicka kognitiva förmågan att i stunden komma till dessa slutsatser. Jag tror att vi alla hade varit betjänta av ett tydliggörande här, det är ju ändå i utbildningssyfte.

GP SDS Dagen

Reduktionerna och villfarelserna avlöste sedan varandra, med tydligt vinklade scenarior där kvinnor kämpar mot glastak och blir förtryckta av patriarkala maktstrukturer. När en student vände på situationen, vilket var fullt realistiskt att göra, och män var de förtryckta, de icke sedda, där kvinnor lyftes fram av kvinnor, i en vad med samma nyspråktermer skulle kunna beskrivas som en matriarkal könsmaktsordning, ville seminarieledaren raskt gå vidare. Här passade inte världsbilden längre, och kognitiv dissonans uppstod. När en annan student påpekade vikten av att stå upp för sig själv och andra, oaktat vilken könstillhörighet vederbörande har, förstärktes tydligt känslan av obehag hos seminarieledaren, som nog hellre vill att man skall tyst krypa in i sin offerkofta. Jag tyckte på det stora hela att studentkroppen andades sund eftertänksamhet och ifrågasättande av problematiserande genuskonstruktioner.

In på scenen kliver så nästa rabulist, och när vi då bjöds en exposé av målande bilder från Sydafrika ackompanjerade av skakande skildringar av de miljöer människor tvingas kalla vardag blev ju misandrin nästan totalt. Vi fick se bilder på lemlestade och massakrerade unga män vars omgivning präglas av gängvåld och utsatthet, för att sedan få beskrivet för oss det behjärtansvärda hjälparbete som utförs till förmån för unga flickors skolgång. Arbetet går ut på att importera hantverk från sydafrikanska kvinnor i Khayelitsha (Wikipedia) för att sälja dem här i Sverige, en verksamhet som är finansiellt uppbackad med stipendiepengar från Iris stipendiet [sic]. Stiftelsen bakom Irisstipendiet har som ändamål att stödja utbildning av ”framåtsträvande kvinnor”. Försäljningspengarna går sedan tillbaka till Sydafrika, och bekostar gymnasieutbildning för flickor. Hur detta rimmar med läkarprogrammets utbildningsmål att "behandla alla [...] med samma respekt för deras lika värde och rättigheter oavsett kön, [...]" lämnas som en övning för seminariedeltagaren, men jag gissar att det återigen handlar om att stimulera kritiskt tänkande. Seminarieledaren pekar faktiskt själv på att behovet kanske kan tyckas större för de unga männen, så att de kan slippa växa upp i en miljö där våld och utsatthet är legio. Så jag tvingas då göra tolkningen att eftersom medvetenheten finns där så är det en aktiv mansdiskriminering som försiggår här, i strid med principen att behandla alla människor lika.

Vidare på ämnet Sydafrika fick vi proklamerat att de minsann har "världens bästa författning", och nu väntar vi bara på att de skall leva upp till den. Återigen fick man ta på sig hatten för kritiskt tänkande. Att det skulle vara världens bästa låter som en subjektiv uppfattning, hur man än vrider och vänder på det. Dels beskriver författningen både negativa och positiva rättigheter, vilket i sig är en ideologisk vattendelare, och dels är den ju uppenbarligen inte särskilt mycket värd om staten inte lever upp till innehållet i författningen.

SR SvD SvD

Sammanfattningsvis kan man konstatera att både kursledningen och inbjudna föreläsare måste ha arbetat riktigt intensivt med jämställdhetsarbetet; de var nästan 100% jämställda sånär som på en man i kursledningen som fortfarande inte klivit åt sidan för att släppa fram en duktig kvinna.

SvD

Insulin

Insulin är ett endokrint peptidhormon, 51 aminosyror långt, som produceras i beta-celler i de langerhanska öarna i pancreas, dvs. bukspottkörteln. Det är denna lokation som också gett hormonet dess namn, latinets insula, som betyder ö.

Insöndring stimuleras vid födointag, som ett svar på förhöjda glukosnivåer i blodplasma. Insulin är ett anabolt hormon vars svar leder till sänkning av cirkulerande glukoskoncentration. Mekanismerna för hur detta sker skiljer sig åt beroende på vävnadstyp.

Insulin och levern
I levern, hepar, stimulerar insulin upptag av glukos från blodet dels genom att aktivera enzymet glukokinas som omvandlar glukos till glukos-6-fosfat, och dels genom att inaktivera enzymet glukos-6-fosfatas, som då inte kommer att omvandla glukos-6-fosfat tillbaka till glukos. Då våra celler bara har transportmekanismer för fritt glukos kommer det omvandlade glukos-6-fosfat inte att bidra till en glukos-gradient över cellmembranet, och mer glukos kommer att transporteras över membranet från blodet till cellens cytosol, där det kommer att låsas upp i glukos-6-fosfat under inflytande av glukokinas.
Insulin kommer också att stimulera syntesen av glukogen i levern, och hämma nedbrytningen av glukogen. Glukos uppbundet i glykogen ger ingen osmotisk verkan, till skillnad från fritt glukos i cytoplasman.
Utöver detta kommer även glykolysen stimuleras av insulin, och hämma glukoneogenes, genom indirekt stimulering av det för glykolysen hastighetsbegränsande enzymet fosfofruktokinas, samt direkt stimulering av det sista steget i glykolysen, omvandlingen från fosfoenolpyruvat (PEP) till pyruvat genom enzymet pyruvatkinas.
Den indirekta stimuleringen av fosfofruktokinas sker genom att direkt stimulera syntesen av fruktos-2,6-bisfosfat, som i sin tur dels stimulerar fosfofruktokinas-1 som leder oss vidare i glykolysen, och dels hämmar fruktos-1,6-bisfosfatas, vars hämning ger en hämning av glukoneogenes, alltså nybildning av glukos.
Utöver den direkta stimuleringen av pyrovatkinas har insulin även en inhiberande verkan på det omvända steget. Pyruvatkinas faciliterar glykolysen, dvs nedbrytningen av glukos till pyruvat, mer specifikt det sista steget; omvandling från fosfoenolpyruvat till pyruvat. Det första steget i glukoneogenesen, dvs bildningen av glukos från olika substrat, i det här fallet specifikt pyrovat, faciliteras av enzymen pyruvat karboxylas och fosfoenolpyruvat karboxykinas, med den intermediära metaboliten oxaloacetat, hämmas alltså av insulin.

Överskottsenergi från glykolysen, i form av acetyl-CoA, kommer att, genom insulinets aktivering av acetyl-CoA karboxylas, kommer att lagras in som fett i form av TAG, triacylglycerol, och samtidigt inhiberas nedbrytningen av fett genom att beta-oxidationen hämmas.

Sammanfattningsvis utövar alltså insulin effekten att minska intracellulärt fritt glukos, för att på så vis skapa en gradient över cellmembranet vilket ökar sannolikheten av glukos diffunderar från blodbanan in i cellen, med hjälp av den faciliterade membrantransporten, vilket ger än lägre plasmakoncentration glukos, alltså sänkt blodsockernivå.

Insulin och muskelvävnad
I skelettmuskler stimulerar insulin upptaget, dvs transporten över cellmembranet, av glukos, fosforyleringen av glukos till glukos-6-fosfat, omvandlingen till fruktos-1,6-bisfosfat enligt mekanismen som beskrivits ovan, samt inlagringen av glukos i glukogen.
Den viktigaste effekten av insulin på muskelceller är upptag av glukos och ökad glykolysaktivitet.

Insulin och diabetes
Diabetes mellitus, i folkmun ibland sockersjuka, är en sjukdom där blodsockerhalten, dvs mängden fritt cirkulerande glukos, är förhöjt. Sjukdomen delas upp i två typer, beroende av rollen insulin spelar.
Typ I karaktäriseras av en brist på insulin, på grund av en autoimmun reaktion mot de insulinproducerande beta-cellerna i pancreas. Denna typ kallades tidigare juvenil diabetes, eller ungdomsdiabetes.
Typ II är tillståndet när cellernas känslighet för insulin är nedsatt, där plasmanivåerna av insulin är normala eller förhöjda, men effekten uteblir eller blir lägre, med förhöjd blodsockerhalt som resultat. Förr gick denna typ under namnet åldersdiabetes. Denna typ kan efter lång tid leda till minskad insulinproduktion, där en förklaringsmodell är att beta-cellerna helt enkelt tröttas ut av det konstanta påslaget.

Vård till papperslösa - Vårduppropet

Idag överlämnas 12000 namnunderskrifter till Socialdepartementet. Det gäller papperslösas rätt till vård, och specifikt SOU 2011:48 Vård efter behov och på lika villkor - en mänsklig rättighet. Avsändare är nätverket Rätt till Vård-initiativet, och deras krav är att regeringen möjliggör nationell lagstiftning för subventionerad vård för samtliga människor som vistas i landet.

Det kan ju vid första anblick låta fantastiskt fint och ädelt, och kanske till och med självklart. Men smyger man lite närmare uppenbarar sig ett par frågeställningar som förtjänar att man stannar upp och funderar ett slag.

Skall vi ha papperslösa? Är det inte det egentliga problemet? Låt istället dessa människor stanna i vårt land och tjäna sitt eget uppehälle, betala skatt och bidra till en rikare nation för oss alla, på flera plan. Kan vi inte börja där istället? Låt mig dock påminna om att den lilla flickan med halsfluss är lika papperslös som vapenhandlaren med högt blodtryck. Lika för alla, ingen mannamån.

Är rätt till vård en mänsklig rättighet? Jag har tidigare redogjort för min ståndpunkt, och den står fortfarande. Man kan ha olika åsikter om hur våra gemensamma medel skall fördelas, men nog kan man väl kräva att det görs på rätt premisser. Argumentera gärna för varför våra skattemedel skall bekosta din hjärtefråga, men var inte rädd för att göra det utifrån sakliga grunder.

Rätt till vård, eller rätt till subventionerad vård? Vi lever i en värld med begränsade resurser. Resurserna må vara ojämnt fördelade i vår värld och om det kan man tycka olika, men att världen är ändlig och resurserna likaså torde inte vara särskilt kontroversiellt. Oavsett ideologi uppkommer så en situation där man måste hushålla, vilket leder till prioriteringar.

Var drar man gränsen? Vård om du betalar skatt. Vård om du är medborgare. Vård om du befinner dig inom nationens gränser. Vård i tre månader efter du avvisats. Vård i mottagarlandet resten av ditt liv. Någonstans måste gränsen dras.

- Detta är en vårdskandal, säger Anne Sjögren, sjuksköterska och teamledare på Rosengrenska/Röda Korsets Vård för papperslösa i Göteborg.

Privata initiativ där människor på olika sätt frivilligt ger av sina pengar, sin tid och sin kunskap för att möta och hjälpa andra människor och fylla den lucka de upplever existerar i vårt samhälle, är det verkligen en skandal? Är det kanske tvärtom, något så innerligt basalt mänskligt och fint, något som den allt mer växande staten egentligen tagit ifrån oss? Har vi blivit så indoktrinerade med att staten skall stå som garant för allting i våra liv, att vi inte förmår oss att uppskatta det goda i att enskilda individer bryr sig om varandra?

Jag tycker vi kan kosta på oss offentligt subventionerad vård till papperslösa; det skulle lätt kunna finansieras genom att entlediga några av våra tärande landstingspolitiker eller montera ner några av de skattefinansierade vansinnigheter de företar sig. Dock tycker jag gott vi alla skulle kunna visa mer tacksamhet för de människor som ger av sina pengar, sin tid och sin kunskap för vi alla skall ha tillgång till subventionerad vård av god kvalitet, det vill säga alla skattebetalare i allmänhet och alla som jobbar inom vården i synnerhet.

Dagen SR Röda Korset Smålandsposten GP GP

Bowditch-effekten eller Treppe-effekten

Bowditch-effekten är ett sätt att beskriva hur hjärtmuskulaturens, alltså myokardiets, sammandragningsförmåga ökar med ökad hjärtfrekvens. Effekten kallas ibland även för Treppe-effekten.

En av förklaringarna kan tänkas vara oförmågan hos Na⁺/K⁺-ATPaset att "hänga med" när vi får ett hastigt inflöde av natrium när hjärtat slår snabbare. När vi får en högre hjärtfrekvens, exempelvis på grund av en högre sympatikusstimulans har kalciumkanaler av L-typ högre aktivitet. 3Na⁺/Ca²⁺-kanalen arbetar för en sänkning av intracellulärt kalcium, men ger också en ökning av intracellulärt natrium. Na⁺/K⁺-ATPaset hinner då inte pumpa ut natrium i den takten som natrium/kalciumkanalen transporterar in det i cellen. Detta leder till att kalcium ackumuleras i cellen, vilket leder till högre inotropi eftersom höga nivåer av intracellulärt kalcium ger ökad kontraktilitet.

En annan möjlig förklaring är att kortare tid för diastole, som en följd av den högre hjärtfrekvensen, ger mindre tid för 3Na⁺/Ca²⁺-kanalen att transportera ut kalcium. Detta ger högre koncentration intracellulärt kalcium, vilket ger högre inotropi, det vill säga ökad kontraktilitet.

Denna typ av autoreglering kallas homeometrisk, ordagrant utan ändring i storlek. Det är en, till skillnad från den heterometriska autoregleringen som beskrivs av Frank-Starlings hjärtlag, i hjärtat inneboende ökning av kontraktilteten som inte beror på ändring av muskelfiberlängd, eller på externa faktorer som sympatikusstimulering av myokardiet.

Anrep-effekten är en annan homeometrisk mekanism för autoreglering.

Et voilà!