fredag 17 februari 2012

Vård till papperslösa - Vårduppropet

Idag överlämnas 12000 namnunderskrifter till Socialdepartementet. Det gäller papperslösas rätt till vård, och specifikt SOU 2011:48 Vård efter behov och på lika villkor - en mänsklig rättighet. Avsändare är nätverket Rätt till Vård-initiativet, och deras krav är att regeringen möjliggör nationell lagstiftning för subventionerad vård för samtliga människor som vistas i landet.


Det kan ju vid första anblick låta fantastiskt fint och ädelt, och kanske till och med självklart. Men smyger man lite närmare uppenbarar sig ett par frågeställningar som förtjänar att man stannar upp och funderar ett slag.

Skall vi ha papperslösa? Är det inte det egentliga problemet? Låt istället dessa människor stanna i vårt land och tjäna sitt eget uppehälle, betala skatt och bidra till en rikare nation för oss alla, på flera plan. Kan vi inte börja där istället? Låt mig dock påminna om att den lilla flickan med halsfluss är lika papperslös som vapenhandlaren med högt blodtryck. Lika för alla, ingen mannamån.

Är rätt till vård en mänsklig rättighet? Jag har tidigare redogjort för min ståndpunkt, och den står fortfarande. Man kan ha olika åsikter om hur våra gemensamma medel skall fördelas, men nog kan man väl kräva att det görs på rätt premisser. Argumentera gärna för varför våra skattemedel skall bekosta din hjärtefråga, men var inte rädd för att göra det utifrån sakliga grunder.

Rätt till vård, eller rätt till subventionerad vård? Vi lever i en värld med begränsade resurser. Resurserna må vara ojämnt fördelade i vår värld och om det kan man tycka olika, men att världen är ändlig och resurserna likaså torde inte vara särskilt kontroversiellt. Oavsett ideologi uppkommer så en situation där man måste hushålla, vilket leder till prioriteringar.

Var drar man gränsen? Vård om du betalar skatt. Vård om du är medborgare. Vård om du befinner dig inom nationens gränser. Vård i tre månader efter du avvisats. Vård i mottagarlandet resten av ditt liv. Någonstans måste gränsen dras.
- Detta är en vårdskandal, säger Anne Sjögren, sjuksköterska och teamledare på Rosengrenska/Röda Korsets Vård för papperslösa i Göteborg.
Privata initiativ där människor på olika sätt frivilligt ger av sina pengar, sin tid och sin kunskap för att möta och hjälpa andra människor och fylla den lucka de upplever existerar i vårt samhälle, är det verkligen en skandal? Är det kanske tvärtom, något så innerligt basalt mänskligt och fint, något som den allt mer växande staten egentligen tagit ifrån oss? Har vi blivit så indoktrinerade med att staten skall stå som garant för allting i våra liv, att vi inte förmår oss att uppskatta det goda i att enskilda individer bryr sig om varandra?

Jag tycker vi kan kosta på oss offentligt subventionerad vård till papperslösa; det skulle lätt kunna finansieras genom att entlediga några av våra tärande landstingspolitiker eller montera ner några av de skattefinansierade vansinnigheter de företar sig. Dock tycker jag gott vi alla skulle kunna visa mer tacksamhet för de människor som ger av sina pengar, sin tid och sin kunskap för vi alla skall ha tillgång till subventionerad vård av god kvalitet, det vill säga alla skattebetalare i allmänhet och alla som jobbar inom vården i synnerhet.

Dagen SR Röda Korset Smålandsposten GP GP

onsdag 8 februari 2012

Bowditch-effekten eller Treppe-effekten

Bowditch-effekten är ett sätt att beskriva hur hjärtmuskulaturens, alltså myokardiets, sammandragningsförmåga ökar med ökad hjärtfrekvens. Effekten kallas ibland även för Treppe-effekten.

En av förklaringarna kan tänkas vara oförmågan hos Na+/K+-ATPaset att "hänga med" när vi får ett hastigt inflöde av natrium när hjärtat slår snabbare. När vi får en högre hjärtfrekvens, exempelvis på grund av en högre sympatikusstimulans har kalciumkanaler av L-typ högre aktivitet. 3Na+/Ca2+-kanalen arbetar för en sänkning av intracellulärt kalcium, men ger också en ökning av intracellulärt natrium. Na+/K+-ATPaset hinner då inte pumpa ut natrium i den takten som natrium/kalciumkanalen transporterar in det i cellen. Detta leder till att kalcium ackumuleras i cellen, vilket leder till högre inotropi eftersom höga nivåer av intracellulärt kalcium ger ökad kontraktilitet.

En annan möjlig förklaring är att kortare tid för diastole, som en följd av den högre hjärtfrekvensen, ger mindre tid för 3Na+/Ca2+-kanalen att transportera ut kalcium. Detta ger högre koncentration intracellulärt kalcium, vilket ger högre inotropi, det vill säga ökad kontraktilitet.

Denna typ av autoreglering kallas homeometrisk, ordagrant utan ändring i storlek. Det är en, till skillnad från den heterometriska autoregleringen som beskrivs av Frank-Starlings hjärtlag, i hjärtat inneboende ökning av kontraktilteten som inte beror på ändring av muskelfiberlängd, eller på externa faktorer som sympatikusstimulering av myokardiet.

Anrep-effekten är en annan homeometrisk mekanism för autoreglering.

Et voilà!