Det kan ju vid första anblick låta fantastiskt fint och ädelt, och kanske till och med självklart. Men smyger man lite närmare uppenbarar sig ett par frågeställningar som förtjänar att man stannar upp och funderar ett slag.
Skall vi ha papperslösa? Är det inte det egentliga problemet? Låt istället dessa människor stanna i vårt land och tjäna sitt eget uppehälle, betala skatt och bidra till en rikare nation för oss alla, på flera plan. Kan vi inte börja där istället? Låt mig dock påminna om att den lilla flickan med halsfluss är lika papperslös som vapenhandlaren med högt blodtryck. Lika för alla, ingen mannamån.
Är rätt till vård en mänsklig rättighet? Jag har tidigare redogjort för min ståndpunkt, och den står fortfarande. Man kan ha olika åsikter om hur våra gemensamma medel skall fördelas, men nog kan man väl kräva att det görs på rätt premisser. Argumentera gärna för varför våra skattemedel skall bekosta din hjärtefråga, men var inte rädd för att göra det utifrån sakliga grunder.
Rätt till vård, eller rätt till subventionerad vård? Vi lever i en värld med begränsade resurser. Resurserna må vara ojämnt fördelade i vår värld och om det kan man tycka olika, men att världen är ändlig och resurserna likaså torde inte vara särskilt kontroversiellt. Oavsett ideologi uppkommer så en situation där man måste hushålla, vilket leder till prioriteringar.
Var drar man gränsen? Vård om du betalar skatt. Vård om du är medborgare. Vård om du befinner dig inom nationens gränser. Vård i tre månader efter du avvisats. Vård i mottagarlandet resten av ditt liv. Någonstans måste gränsen dras.
- Detta är en vårdskandal, säger Anne Sjögren, sjuksköterska och teamledare på Rosengrenska/Röda Korsets Vård för papperslösa i Göteborg.Privata initiativ där människor på olika sätt frivilligt ger av sina pengar, sin tid och sin kunskap för att möta och hjälpa andra människor och fylla den lucka de upplever existerar i vårt samhälle, är det verkligen en skandal? Är det kanske tvärtom, något så innerligt basalt mänskligt och fint, något som den allt mer växande staten egentligen tagit ifrån oss? Har vi blivit så indoktrinerade med att staten skall stå som garant för allting i våra liv, att vi inte förmår oss att uppskatta det goda i att enskilda individer bryr sig om varandra?
Jag tycker vi kan kosta på oss offentligt subventionerad vård till papperslösa; det skulle lätt kunna finansieras genom att entlediga några av våra tärande landstingspolitiker eller montera ner några av de skattefinansierade vansinnigheter de företar sig. Dock tycker jag gott vi alla skulle kunna visa mer tacksamhet för de människor som ger av sina pengar, sin tid och sin kunskap för vi alla skall ha tillgång till subventionerad vård av god kvalitet, det vill säga alla skattebetalare i allmänhet och alla som jobbar inom vården i synnerhet.
Dagen SR Röda Korset Smålandsposten GP GP
hej, du har goda idéer och självklart så är det något fantastiskt och fint med att civilsamhället engagerar sig och hjälper där staten brister. Men det hindrar inte att det också är en skandal. Det handlar om en mycket marginaliserad grupp människor som är utsatta för oerhört omfattande diskriminering. Självklart ska vi hjälpa varandra, självklart ska vi inte ha ett passivt förhållningssätt tollstaten och tro att de ska ta hand om allt, tvätrom, men välfärd för en särskild grupp ska inte bygga på en mer privilegierads grupp välvilja, vi ska inte ha ett system som bygger på välgörenhet. Detta handlar inte bara om individer, det handlar också om strukturer, du tycks bortse från det i din argumentation. Därför måste man organisera sig och kämpa för förändring vilket vård-initiativet gjort på ett mycket imponerande, berömvärt och fantastiskt sätt. Håller helt med dig angående grundproblemet, vi borde erbjuda människor en plats i Sverige istället för att avvisa dem.
SvaraRadera