Sluta slösa våra skattepengar!

Vissa människor är så ängsliga över att uppfattas som kränkande att de snubblar över sina egna fötter i sin iver att slösa våra gemensamma pengar. Pengar som skulle ha gått till att producera välfärd till alla, men som nu trillar rakt ner i fickan på särintressen och ideologiskt styrda organisationer. Våra gemensamma medel ligger inte i en bottenlös brunn i väntan på att dirigeras till lekprojekt du jour, det är inte ett ymnighetshorn där man bara kan hämta mer hela tiden. Det är riktiga pengar, som riktiga människor har arbetat ihop i sitt anletes svett. Det är frukten av någons ansträngning, och det är en begränsad resurs. Tillsammans har vi bestämt att pengarna skall gå till att producera ökat välmående för oss alla, till att producera god hälso- och sjukvård och till kommunala tjänster som idrottsanläggningar och att hålla våra gator och parker rena och gästvänliga.

På debattutrymme i GöteborgsPosten framhåller regionöverläkare med ansvar för prevention sv STI och hiv Karin Stenqvist och sjuksköterska och HBT-ansvarig verksamhetsutvecklare Lennie Hammarstedt sin egenupplevda förträfflighet när de basunerar ut hur de ämnar slösa med våra skattepengar för att HBT-certifiera samtliga mottagningar i regionen. Syftet är tydligen att stärka HBT-personers rättigheter, och att ingen HBT-person skall uppleva kränkningar i hälso- och sjukvården. Certifieringen utförs av RFSL, och är en process som tar 6-8 månader, och efter två år är det dags att förnya certifieringen. Enligt det underlag som Göteborgs Stad tagit fram för att besluta om HBTQ-diplomering av sina verksamheter kan vi läsa att kostnaden för en tvåårsperiod för en verksamhet med 25 personer uppgår till 95 000:- plus moms, fördelat på en fast del på 49 000:- och en tillkommande kostnad på 1850:- per anställd, alltså totalt 3800:- per anställd. Idrott & föreningsförvaltningen uppskattar kostnaden för hela den egna förvaltningens diplomering till drygt 500 000 kronor, baserat på ungefär 250 årsanställda; dvs. ungefär 2000:- per anställd. Till detta kommer kostnader för vikarier under utbildningstiden. Vore man att certifiera samtliga drygt 33 000 anställda inom stadsdelsförvaltningarna landar vi alltså på ungefär 66 miljoner kronor, och här räknar vi med det låga värdet per anställd. 66 miljoner kronor är mycket pengar. Skulle man även inkludera fackförvaltningarna och de kommunala bolagen landar vi med 48 600 anställda på ofantliga 97 miljoner kronor, vilket då löpande skulle bli drygt 48 miljoner kronor varje år, i tid och evighet. Certifieringen måste naturligtvis göras om vartannat år.

Rimligen kan vi skattebetalare få bättre valuta för pengarna. Park- och Naturförvaltningen lägger i år till exempel 10 miljoner på tillgänglighetsanpassning av badplatser och ytterligare 10 miljoner på ett trädplanteringsprogram.

Som tydligt framgår är detta en riktig kassako för lobbyorganisationen RFSL, en stadig inkomstkälla vars enda hot är förnuftet. Hade RFSL haft ärligt uppsåt hade man naturligtvis låtit medlemmarna stå för kalaset, istället för att medverka till stöld av allmänhetens tillgångar.

Självklart har alla människor ett grundlagsskydd som skall garantera vissa rättigheter, och när dessa blir kränkta ringer man polisen. Sedan är det upp till vår rättsapparat att avgöra huruvida en kränkning har skett. Subjektiva kränkningar utanför lagens utrymme går inte att skydda sig emot utan ganska stora inskränkningar i människors åsikts- och yttrandefrihet. Arbetsgivare som har problem med anställda som har problem med att respektera andra människors rättigheter har möjlighet att avsluta anställningen. Bortanför detta behövs inga särskilda insatser för att skydda särintressen.

Vad hände med alla skattebetalares rätt att slippa bli kränkta av slöseri i offentlig förvaltning?

Sumpan LN VI EK FTV NLL GP