- redogöra för svenskt och internationellt regelverk för mänskliga rättigheter och förhållandet mellan dessa regelverkSå långt allt gott och väl; en text förhållandevis fri från politiska förtecken. När man precis har lämnat gymnasiet är måhända inte dessa frågor de som fått mest uppmärksamhet från den unga individ som tar ytterligare ett kliv in i vuxenlivet och påbörjar sin eftergymnasiala utbildning. I de fall de har uppmärksammats är det ofta ur ett kollektivistiskt allt-till-alla-perspektiv, sprunget ur en ofta förment välvilja. Naturligtvis skall inte denna passus i en ung människas mognad förringas; den växer ofta fram som en reaktion på upplevda orättvisor och visar på att någon sorts kognitiv process pågår där individen ämnar förhålla sig till sin omgivning utifrån subjektiva observationer.
- redogöra översiktligt för den etiska, politiska och juridiska grunden för mänskliga rättigheter
- förklara vad rätt till bästa möjliga hälsa innebär och förstå samband mellan rätt till hälsa, fungerande hälsosystem och folkhälsa
- förklara vad ett genusperspektiv innebär i vården
- diskutera vårdens bemötande av patienter och närstående, och analysera fall ur olika människorättsperspektiv, däribland genusperspektivet
- diskutera hur tillgången till mänskliga rättigheter påverkar människors hälsa, såväl för den enskilde patienten som för olika grupper i samhället
- tillämpa svenskt och internationellt regelverk om mänskliga rättigheter
- behandla alla patienter, anhöriga och medarbetare med samma respekt för deras lika värde och rättigheter oavsett kön, etnicitet, religion eller annan trosuppfattning, ev funktionshinder, sexuell läggning, könsöverskridande identitet och ålder.
- analysera det bemötande och den behandling en patient får ur ett människorättsperspektiv med hjälp av begreppen tillgänglighet, åtkomlighet, acceptabiblitet [sic] och kvalitet (availability, accessibility, acceptability, quality)
Den pluralism av åsikter vårt samhälle uppvisar är oerhört positiv, och både bredden och styrkan visar att demokratin är levande och inte beredd att kuvas.
Genusdelen av vårt seminarium inleddes med att seminarieledaren proklamerade sitt politiska ställningstagande, såsom varande feminist från födseln. Här hade kanske många stannat till och reagerat på hur utestängande och normerande ett sådant uttryck är, men vi som tänker steget längre inser naturligtvis att detta måste ha varit en medveten provokation, med avsikt att väcka vårt vetenskapliga förhållningssätt och kritiska tänkande.
Att säga sig vara feminist är förvisso ett ställningstagande, ett uttryck för att man prenumererar på ett av många möjliga tankegods. Det är också lite si och så med det vetenskapliga underlaget för det feministiska åsiktspaketet, men åsikter behöver inte nödvändigtvis vara grundade i fakta, logiskt resonemang och vetenskap. Lämpligheten i att visa sin politiska ståndpunkt i en undervisningssituation är dock tveksam.
Vad jag gissar att vi skulle med emfas invända mot var nog tidpunkten för ställningstagandet, alltså att vederbörande (vederbörande är för övrigt ett ord som betyder samma sak som nyspråkets hen, fast utan den politiska konnotationen) redan vid födseln var övertygad i sin bevekelsegrund. Personen är disputerad, och således skolad i vetenskaplig metodik och hederlighet. En sund skepsis mot såväl egna som andras teorier är grundläggande, och att ständigt och outtröttligt betrakta sina teorier med kritisk blick och utsätta dem för prövningar är förutsättningen för god vetenskap. Detta popperska förhållningssätt genomsyrar rimligen inte bara hållningen till forskningen, utan även den egna åsiktsbildningen. Vi får som publik alltså förutsätta att vederbörande har genom livets faser granskat och genomlyst sin egen politiska väv, även om det hade varit önskvärt att detta explicit kungjordes. Vi kan inte förutsätta att alla av de dryga hundratalet närvarande studenterna besitter den kvicka kognitiva förmågan att i stunden komma till dessa slutsatser. Jag tror att vi alla hade varit betjänta av ett tydliggörande här, det är ju ändå i utbildningssyfte.
GP SDS Dagen
Reduktionerna och villfarelserna avlöste sedan varandra, med tydligt vinklade scenarior där kvinnor kämpar mot glastak och blir förtryckta av patriarkala maktstrukturer. När en student vände på situationen, vilket var fullt realistiskt att göra, och män var de förtryckta, de icke sedda, där kvinnor lyftes fram av kvinnor, i en vad med samma nyspråktermer skulle kunna beskrivas som en matriarkal könsmaktsordning, ville seminarieledaren raskt gå vidare. Här passade inte världsbilden längre, och kognitiv dissonans uppstod. När en annan student påpekade vikten av att stå upp för sig själv och andra, oaktat vilken könstillhörighet vederbörande har, förstärktes tydligt känslan av obehag hos seminarieledaren, som nog hellre vill att man skall tyst krypa in i sin offerkofta. Jag tyckte på det stora hela att studentkroppen andades sund eftertänksamhet och ifrågasättande av problematiserande genuskonstruktioner.
In på scenen kliver så nästa rabulist, och när vi då bjöds en exposé av målande bilder från Sydafrika ackompanjerade av skakande skildringar av de miljöer människor tvingas kalla vardag blev ju misandrin nästan totalt. Vi fick se bilder på lemlestade och massakrerade unga män vars omgivning präglas av gängvåld och utsatthet, för att sedan få beskrivet för oss det behjärtansvärda hjälparbete som utförs till förmån för unga flickors skolgång. Arbetet går ut på att importera hantverk från sydafrikanska kvinnor i Khayelitsha (Wikipedia) för att sälja dem här i Sverige, en verksamhet som är finansiellt uppbackad med stipendiepengar från Iris stipendiet [sic]. Stiftelsen bakom Irisstipendiet har som ändamål att stödja utbildning av ”framåtsträvande kvinnor”. Försäljningspengarna går sedan tillbaka till Sydafrika, och bekostar gymnasieutbildning för flickor. Hur detta rimmar med läkarprogrammets utbildningsmål att "behandla alla [...] med samma respekt för deras lika värde och rättigheter oavsett kön, [...]" lämnas som en övning för seminariedeltagaren, men jag gissar att det återigen handlar om att stimulera kritiskt tänkande. Seminarieledaren pekar faktiskt själv på att behovet kanske kan tyckas större för de unga männen, så att de kan slippa växa upp i en miljö där våld och utsatthet är legio. Så jag tvingas då göra tolkningen att eftersom medvetenheten finns där så är det en aktiv mansdiskriminering som försiggår här, i strid med principen att behandla alla människor lika.
Vidare på ämnet Sydafrika fick vi proklamerat att de minsann har "världens bästa författning", och nu väntar vi bara på att de skall leva upp till den. Återigen fick man ta på sig hatten för kritiskt tänkande. Att det skulle vara världens bästa låter som en subjektiv uppfattning, hur man än vrider och vänder på det. Dels beskriver författningen både negativa och positiva rättigheter, vilket i sig är en ideologisk vattendelare, och dels är den ju uppenbarligen inte särskilt mycket värd om staten inte lever upp till innehållet i författningen.
SR SvD SvD
Sammanfattningsvis kan man konstatera att både kursledningen och inbjudna föreläsare måste ha arbetat riktigt intensivt med jämställdhetsarbetet; de var nästan 100% jämställda sånär som på en man i kursledningen som fortfarande inte klivit åt sidan för att släppa fram en duktig kvinna.
SvD
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar