Bowditch-effekten är ett sätt att beskriva hur hjärtmuskulaturens, alltså myokardiets, sammandragningsförmåga ökar med ökad hjärtfrekvens. Effekten kallas ibland även för Treppe-effekten.
En av förklaringarna kan tänkas vara oförmågan hos Na+/K+-ATPaset att "hänga med" när vi får ett hastigt inflöde av natrium när hjärtat slår snabbare. När vi får en högre hjärtfrekvens, exempelvis på grund av en högre sympatikusstimulans har kalciumkanaler av L-typ högre aktivitet. 3Na+/Ca2+-kanalen arbetar för en sänkning av intracellulärt kalcium, men ger också en ökning av intracellulärt natrium. Na+/K+-ATPaset hinner då inte pumpa ut natrium i den takten som natrium/kalciumkanalen transporterar in det i cellen. Detta leder till att kalcium ackumuleras i cellen, vilket leder till högre inotropi eftersom höga nivåer av intracellulärt kalcium ger ökad kontraktilitet.
En annan möjlig förklaring är att kortare tid för diastole, som en följd av den högre hjärtfrekvensen, ger mindre tid för 3Na+/Ca2+-kanalen att transportera ut kalcium. Detta ger högre koncentration intracellulärt kalcium, vilket ger högre inotropi, det vill säga ökad kontraktilitet.
Denna typ av autoreglering kallas homeometrisk, ordagrant utan ändring i storlek. Det är en, till skillnad från den heterometriska autoregleringen som beskrivs av Frank-Starlings hjärtlag, i hjärtat inneboende ökning av kontraktilteten som inte beror på ändring av muskelfiberlängd, eller på externa faktorer som sympatikusstimulering av myokardiet.
Anrep-effekten är en annan homeometrisk mekanism för autoreglering.
Et voilà!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar